Tangotermer

Tematisk terminologi för argentinsk tango i Sverige
I tango förekommer många spanska ord. Några av dem har svenska motsvarigheter, andra inte - men det är förstås önskvärt att försöka skapa svenska termer så långt det går.

Individuell teknik för att dansa tango

  • dissociation: Att vrida axlarna i förhållande till höfterna kallas att dissociera, vilket är en högst väsentlig rörelse i tango, oavsett vilken omfamning och stil man föredrar. Överkroppen separeras alltså från underkroppen i det avseendet att de inte är riktade åt samma håll.
  • kontrarörelse- Axlarna rör sig i gången åt motsatt håll jämfört med fötterna. Höger axel går alltså framåt när vänster ben går framåt. Rörelsen ger bättre balans genom att stabilisera gången. Det är det naturliga sättet att röra sig när vi promenerar till vardags, men kontrarörelsen glöms lätt bort när man börjar att föra och följa. Oftast är den näst intill omärklig i dansen, men kan förstärkas som hjälp i vissa figurer eller som en stileffekt.
    motsats-passgång
    obs När man rör sig bakåt är det inte lika intuitivt hur överkroppen bör röra sig, men det ska vara som om vi spelar upp den vanliga gången baklänges: höger axel går bakåt när vänster ben går bakåt och vice versa.
  • pivotering- En person roterar kring sin egen tyngdaxel, vanligen med fötterna samlade. Pivotering kombineras ofta med dissociation för större effekt och bättre kontroll.
  • samling - Man samlar fötterna mellan stegen genom att låta klackarna mötas. Det är framför allt musklerna på lårens insida som ska aktiveras för att utföra rörelsen. I vanlig gång strävar man efter att samla mellan varje steg, vilket ger större möjligheter att fokusera energin och göra exakta riktningsändringar. När man samlar är det stödjande benet aningen mer böjt än det fria benet.
Tangoteknik som utförs i par

  • colgada -Dansarna lutar sig bort från varandra, men har fötterna på en gemensam, begränsad golvyta. De bildar tillsammans ett slags V-form, även om överkropparna inte lutar bakåt utan hålls lodrätt mot marken. I en riktig colgada måste man i paret hålla i varandra för att inte ramla bakåt; det vanligaste är att föraren håller ett fast grepp om följarens rygg med högerhanden eller högerarmen.
    motsats- volcada
  • volcada  -Dansarna lutar sig mot varandra i stället för att var och en upprätthåller sin egen balans. De har kontakt högt upp på överkroppen och lutningen skapar avstånd mellan partnernas fötter, så att paret bildar en A-form.
    quebrada - En position där kvinnan lutar sig raklång med mycket vikt mot mannen. Hon har en fot i golvet och den andra samlat tätt bakom.
Kontakt och kommunikation
  • bakåtpresentation - Partnerna är lätt lutade bort från varandra och får på det sättet tydlig kontakt. Genom att de båda två måste dra lätt i den andra ökar kontakten i de punkter där de håller i varandra. De står fortfarande i sin egen axel och ramlar inte ifall partnern försvinner.
    se upp- Bakåtpresentationen skiljer sig från colgadan i styrka och avsikt: i bakåtpresentationen lutar man sig bara så mycket bort från partnern att den önskade kontakten infinner sig, medan man i colgadan lutar sig ordentligt som en del i en viss figur eller för att skapa en effekt.
  • framåtpresentation - Partnerna är lätt lutade mot varandra, så att de har tydlig kontakt genom ett lätt tryck mot varandra. De står fortfarande i sin egen axel och ramlar inte ifall partnern försvinner.
    se upp Framåtpresentationen skiljer sig från volcadan i det att man inte verkligen lutar sig mot sin partner utan endast genom ett lätt tryck söker god kontakt för att föra och följa bättre i dansen.
  • itention- En tydligt visad avsikt inför ett steg från den som för i dansen. Intentionen antyder vilken riktning och storlek det kommande steget ska ha, och den som följer kan förbereda sig inför steget.
  • omfamning (kram, abrazo, fattning, dansfattning, nära kram, tät abrazo, sluten fattning, halvöppen abrazo, öppen omfamning)
    -Sättet som partnerna håller i varandra när de dansar tango.
    varianter-  Omfamningen kan vara sluten, halvöppen eller öppen. Den kan också vara mer eller mindre asymmetrisk, allt från att överkropparna är helt parallella till att de bildar ett V, sett uppifrån. Omfamningens assymetri gör att vissa rörelser i tango blir lättare att utföra åt ena hållet. 
Pedagogik
  • balansaxel -Den tänkta rotationsaxel som en person kan vrida sig runt utan att tappa balansen. När man pivoterar själv kan den vara en hjälp för att inte falla åt sidan. Om man ska röra sig runt sin partner är det också viktigt att att vara uppmärksam på var hon eller han har sin balansaxel, så att man låter den vara medelpunkt för rörelsen och inte leder partnern ur balans.
    se upp-När paret rör sig runt är det ofta endera partnerns balansaxel som är centrum för rörelsen, men ibland kan de båda dansarna röra sig runt en för paret gemensam axel, som befinner sig mitt emellan dem.
  • caminata -Den vanliga taktfasta gången, som utgör grunden för argentinsk tango. I gången stävar man efter att tydligt rikta energin i en bestämd riktning: rakt framåt, rakt bakåt, eller rakt åt sidan. Många tangolärare inleder lektioner med caminataövningar för att värma upp, bättra på balansen och öka koncentrationen inför parövningarna.
  • korsad gång -En gång där följaren sätter ner höger fot samtidigt som föraren sätter ner höger fot, liksom de båda sätter ner vänsterfötterna samtidigt. Det innebär att man inte speglar varandra på samma sätt som i parallell gång (se detta uppslagsord). Om mannen går framåt kan han inte längre gå längs de två spår (se detta uppslagsord) som kvinnan följer, utan måste gå utanför kvinnan åtminstone på ena sidan.
  • parallell gång -En gång där följaren sätter ner höger fot samtidigt som föraren sätter ner vänster fot, och vice versa. Det är den intuitivt mest riktiga gången som återfinns i många andra pardanser än tango.
    se upp Vissa tycker att ordet "parallell" antyder att bägge dansarna borde sätta ner höger fot samtidigt och sedan vänster fot samtidigt, men eftersom man är vända mot varandra blir det olika fötter när man har vikten åt samma håll.
  • spår -En tänkt bana som dansarnas fötter följer. Vid vanlig parallell gång följer mannens högerfot samma spår som kvinnans vänsterfot, medan kvinnans högerfot och mannens vänsterfot följer ett annat spår som ligger helt nära det första. Andra sätt att gå kräver oftast fler spår; till exempel blir det tre spår ifall mannen i korsad låter sin högerfot följa samma spår som kvinnans högra fot, och partnernas vänsterfötter har var sitt spår utanför detta.
    se upp Det är inte entydigt hur många spår man kan tala om i en viss gångart. Om mannen i parallell gång går utanför kvinnan tänker man förmodligen att det blir fyra spår, men ifall mannen går ytterligare ett snäpp ut kan man tvista om huruvida han går ut i ett femte spår eller bara flyttar ut det fjärde. Om mannen i korsad gång väljer att gå utanför kvinnan i varje steg kan man fråga sig ifall det innebär tre spår som växlar plats eller fyra kvarliggande spår. Etcetera.
  • tyngdöverföring - En överföring av kroppens tyngd från ena foten till den andra. Ordet används främst om positionen när fötterna är samlade och man alltså inte tar något steg i samband med att tyngden förs över. Att föra och följa tyngdöverföringar är en viktig övning för att förbättra förmågan att föra och följa.
Olika typer av tangosteg och stegmönster
  • alteration- Ett steg där man inte samlar utan i stället vrider sig så att foten beskriver en cirkelbåge
  • amague (ångrat steg, skensteg, fejk, rock step, check step)- Genom att utföra början av ett steg som vanligt, men sedan avbryta och gå tillbaka igen kan man snabbt byta riktning på trånga dansgolv. Amaguen är därför mycket användbar i social dans. Man påbörjar alltså ett steg framåt, åt sidan eller bakåt, men eftar att bara ha fört över kanske halva sin vikt trycker man ifrån mot golvet med foten som rörde sig och återgår till ursprungsläget, i stället för att fullfölja steget.
    obs! I vissa länder lägger man en annan betydelse i ordet amague, som då betyder att mannen stampar i golvet eller något annat överraskande som en förvarning inför något mer avancerat steg.
  • bakåtocho -En ocho där man tar bakåtsteg.
    varianter-Bakåtochon gör man oftast antingen på stället eller samtidigt som man rör sig bakåt. När man rör sig bakåt krävs det mindre dissociation och rörelsen blir mer lik vanlig korsad gång.
  • framåtocho- En ocho där man tar framåtsteg.
  • kors (cruzada)- Kvinnan (eller möjligen mannen) korsar vänster ben framför det högra (tvärtom är ytterst sällsynt), sätter ner foten och flyttar över vikten till den, så att hon sedan är beredd att fortsätta i ett bakåtsteg med höger ben.
    varianter Kvinnan och mannen kan också korsa bakifrån, vilket i kvinnans fall ofta sammanfaller med en volcada.
  • ocho -Kvinnan (och ibland mannen) pivoterar mellan varje steg och beskriver en rörelse som påminner om en åtta. Ochon är ett av de mest kända tangostegen och den första stora utmaningen för många nybörjarkvinnor, eftersom den kräver dissociation och god balans. Mannen ackompanjerar ofta kvinnans ocho med sidosteg, alternativt med en vridning så att hon rör sig runt honom i stället.
    varianter: En ocho kan göras framåt eller bakåt, beroende på om stegen som tas är framåtsteg eller bakåtsteg. Då kallas den framåtocho eller bakåtocho.
  • ocho cortado-En framåtocho där kvinnan sätter ned foten mitt i pivoteringen, vilket gör att rörelsen kräver mindre dissociation och lämpar sig bättre för den nära omfamningen. Den kan utföras på kvinnans initiativ eller föras av mannen genom att kvinnans vikt i en ocho förs bortom pivoteringspunkten.
  • vagga (cunita )-En rörelse där man i stort sett tar ett helt steg, men där man vänder tillbaka precis innan man kommit ända fram. Just innan man kommit helt tillbaka börjar man om, så att det blir en vaggande rörelse fram och tillbaka, där man nätt och jämt hinner samla mellan varje vaggning.
    varianter :: Det vanligaste är att vagga i riktnignen framåt - bakåt, men åt sidan går lika bra. Vaggan kan göras i en enda riktning eller också under vridning, så att paret i varje steg kommer runt några grader.
Stegsekvenser

  • giro -Kvinnan rör sig runt mannen och upprepar stegsekvensen framåt - sidan - bakåt - sidan.
  • salida -En koreograferad stegsekvens som spänner över åtta taktslag. Var länge utgångspunkten i mycket av tangoundervisningen och kallas därför av vissa för tangons grundsteg. Salidan överges nu allt mer till förmån för mer flexibla strukturer.
    obs! Även om salidan ibland har kallats för tangons grundsteg så menar många idag att den blott är en stegkombination bland tusentals möjligheter. Helt klart är att tangon inte har ett grundsteg på samma sätt som andra pardanser har det.
Utsmyckningar nära en själv och i luften
  • boleo -Karaktärisktisk benrörelse som är en av tangons stora kännemärken. Med ett avslappnat men ändå kontrollerat ben lyfts kvinnans (eller ibland mannens) fot från golvet samtidigt som hennes (eller hans) pivotering ändrar riktning. För att boleon ska se naturlig ut måste foten lätta från golvet på grund av det dynamiska samspelet mellan dansarna, och inte bara lyftas upp med ren muskelstyrka. varianter- En boleo kan gå bakåt i en cirkel upp genom luften, eller framåt runt det egna stödjande benet.
  • enrosque (korkskruv) - Mannen (eller ibland kvinnan) snurrar upp sitt fria ben tätt runt sitt stödjande ben. Figuren kräver mycket dissociation och utförs ofta av mannen när kvinnan går runt honom i en giro.
  • hake -Man markerar ett kors över sitt stödjade ben med det andra benet, och fortsätter därefter att gå med benet som gjorde haken. Man sätter alltså inte ner foten så att man kan föra över vikten som i ett kors, utan det är en rörelse i luften, som man ofta kan hinna lägga in mellan två steg i olika figurer.
  • planeo -Mannen (eller ibland kvinnan) låter sig dras runt sin egen axel och sträcker ut ett rakt ben så att foten beskriver en vid cirkel nära marken.
Utsmyckningar som vidrör partnern

  • barrida - En släpning längs golvet där den ena partnern föser den andra partnerns fot med sin egen fot.
    obs! Det handlar inte om någon riktig fösning, utan mer om en visuell effekt - den som blir föst flyttar sin egen fot, fast med partnerns fot fastklistrad tätt intill.
  • gancho -Kvinnan eller mannen låter sitt ben möta partnerns ben i en oavbruten rörelse. Det böjs då och blir en krok kring partnerns ben, men studsar genast tillbaka och ganchon upplöses.
    varianter: Antingen kan personen som gjorde en gancho fortsätta röra sig åt samma håll efteråt, så att ganchon bara tillfälligt fördröjer ett ben i kroppens rörelse förbi partnerns ben,
    obs! Ibland hör man någon säga "sparka" i stället för "göra en gancho", vilket antyder att det skulle vara ren muskelstyrka som gör att benet böjs.
  • sacada -Endera partnern tar den andras plats och gör så att den andras ben lämnar golvet under steget. Benet hålls rakt i luften utan att kröka sig runt benet på den som gör ganchon.
    obs! En sacada är ingen "spark", och det handlar inte om att sparka undan den andras ben så som man sparkar en fotboll. Benet får i stället en skjuts genom att man flyttar sin kroppsvikt på ett sätt att ens eget ben möter partnerns ben.
  • sandwich - Mannen placerar sina bägge fötter på golvet tätt kring kvinnans ena fot, så att det liknar en dubbelsmörgås.
  • parada (stopp) -Ett stopp i dansen, där mannen ofta sätter sin fot tätt intill kvinnans fot.